About Dan Salomonsson

This author has not yet filled in any details.
So far Dan Salomonsson has created 6 blog entries.

Välsignade vakter!

By |april 2nd, 2014|Categories: Signerat|

Om du i officiella sammanhang tittar riktigt noga så finns ofta personer som har blicken i helt motsatt riktning i förhållande till alla andra. När massan tittar på scenen eller kändisen så tittar skyddsvakterna på publiken och omgivningen. Deras uppgift är att se det andra missar, vara vaksamma när andra bara hänger på. Livvakten är skolad att i alla lägen avvärja en fara för den som beskyddas. När alla är gemensamt fokuserade på det officiella programmet spanar vakten efter andra mönster och beteenden. Man läser av sitt sammanhang med en tränad blick. Inget sammanhang är säkert när alla tittar åt samma håll. Samhället fungerar på samma sätt. När alla springer åt samma håll eller tycker helt lika skall man se upp. Det behövs människor med resning nog att våga titta i motsatt riktning. Detta kan ofta vara en otacksam uppgift. Den som vågar antyda att kejsaren är naken drabbas inte så sällan av hånfullhet och antydningar om illojalitet. När ett visst tänkande blivit förhärskande sätts nedlåtande etiketter på den som spanar i motsatt riktning. Varje sund samling av människor bör se till att den granskande inte marginaliseras så att sunt ifrågasättande sätts ur spel. Samtidigt är det osunt och livsförnekande om hela publiken på fotbollsmatchen agerar säkerhetsvakter. I församlingssammanhang finns det en risk att starkt ledarskap, tro och entreprenörskap utgör en blandning som hindrar korrigering och transparens. Priset för att inte tillåta en sund prövning är högt. Därför behöver ledarna granskas. Journalister, debattörer och revisorer har rollen att rikta blicken åt motsatt håll för att se det massan missar i sin hänförelse. Samtidigt ska granskarens motiv prövas. Om sanningssägaren alltid är ”kärringen mot strömmen” vittnar det troligen inte om profetisk klarsyn utan snarare om det [...]

Vad svarar du?Vad svarar du?

By |mars 26th, 2014|Categories: Signerat|

När man möter frågor eller ifrågasättande tvingas man formulera vad man tror. Tron mår väl av att definieras. Bibeln förutsätter att frågan om tron kommer att ställas- "När din son en gång frågar dig vad detta betyder skall du svara". Det är nyttigt att ställas inför de enkla och grundläggande funderingarna. Vad svarar du när en arbetskamrat frågar vad tron egentligen innebär? Hur vägleder du när barnen frågar, "Pappa varför är vi med i kyrkan"? Texternas svar på nästa generations frågor inleds, "Med sin starka hand förde Herren oss ut ur Egypten, ut ur slavlägret". Tron blir ologisk och osammanhängande om den inte bottnar i att vi är befriade ur slaveriet och ofriheten. Identiteten som troende har alltid ett förr och ett nu. Ofta frestas vi att svara allmänt och svävande när någon frågar om tron. Tyvärr faller även kyrkor för frestelsen att vara suddiga i bekännelsen. Svaren blir något i stil med: "Det är bra gemenskap i kyrkan" eller "det är nyttigt för barnen att ha något att engagera sig i". Otydligheten håller inte i längden. Ingenting i den kristna tron blir förståeligt om man tar bort befrielsen från synd och slaveri som utgångspunkt. Med befrielsen blir tron däremot begriplig och de kristna vägvalen logiska. Befrielsen innebär att människovärde och självkänsla upprättas. Den tidigare bundne slaven är nu fri att fatta egna beslut oberoende av vad omgivningen tycker. Befrielsen gör mig självständig att säga det jag vill och tro det jag vill. Rädslan som präglar den underkuvade är för alltid borta. Med frigörelsen tydligt närvarande i tankegodset som vi lämnar till nästa generation blir det självklart att välja en fri livsstil. En frihet som avstår det som binder. Samtidigt som den befriade slaven aldrig [...]

OrdenOrden

By |december 20th, 2013|Categories: Signerat|

Med orden namnger vi verkligheten och gör den begriplig i ett sammanhang. Bland det första som hände i mänsklighetens historia var att varje levande varelse som hade skapats namngavs av människan i termer som sorterade tillvaron i ett begripligt system. Språkets och ordens skaparkraft är fortfarande en av tillvarons starkaste krafter. Med ord kan vi peppas att hålla ut under en hopplös period i livet. En väl "timad" uppmuntran kan förändra allt när livet är tufft. Det är märkligt att orden kan forma och skapa på ett så starkt sätt, både positivt och negativt. Några obetänksamma ord kan ställa till skada och sprida sig som en skogsbrand. En erfarenhet som delas av många är att bara några få ord från en lärare, uppfattade som "du kan inte sjunga", tystade sången årtionden framåt. Komplexen som krymper vårt livsutrymme beror ofta på att någon sa ord som fäst sig som en tagg i själen. På motsvarande sätt är de positiva orden också livsavgörande. Minns du tillfället när någon sa att du var fin! Berömmet för uppsatsen i skolan eller bara det faktum att någon sa att dom såg oss skapade ett livslångt frihetsutrymme. Orden är så viktiga att de en dag ligger till grund för domen över våra liv. Varje onyttigt ord skall vi en gång få svara för. Ingen är fullkomlig. Alla felar i sitt tal. För oss som lätt talar finns bara några ord kvar inför den dagen. "Herre, förbarma dig över mig syndare". Kanske är det avsaknaden av tanken på en yttersta rättvisa som gör att näthatet breder ut sig. Varje skvallerkärring eller illvillig ryktesspridare som för vidare skitsnacket i en grabbig "det-tål-du-väl" jargong kommer en dag att få läsa sina bloggar i ett [...]

Sanningen och förhandlingarnaSanningen och förhandlingarna

By |november 13th, 2013|Categories: Signerat|Tags: , |

Det vore tjänstefel att inte uttala sig i debatten om dop och medlemskap som just nu tumlar runt. Först en deklaration av hur jag ser på frågan och sedan ett resonemang. Grundfrågan i all teologi bör vara; "Vad säger Bibeln?". Texternas församlingar består av människor som medvetet låtit döpa sig. Med urkristendomen som ideal blir frågan teologiskt okomplicerad. Församlingen består av människor som kommit till tro på Jesus och i lydnad för Ordet medvetet låtit döpa sig. Gemenskapen däremot är självklart till för alla döpta eller odöpta oavsett åsikter, social position eller ålder. Det är i omsorgen och gemenskapen församlingen når de som ännu inte tror. Kyrkan är dock mer än gemenskap, den har med Gud att göra. Församlingen har makt över dödsrikets portar, är upprätthållare av sanningen och part i ett kontrakt med skapelsens Gud. Om förändringar har utgångspunkten, "Det här är en anpassning till verkligheten", blir det problematiskt. Man anar att det som benämns verkligheten ges högsta auktoritet. I "verklighetens ideologi" kommer snart allt att vara OK och accepterat. Det ekar trevlig, trevlig, trevlig istället för helig, helig, helig. Församlingen hamnar på gungfly om den styrs av "man kan inte döma någon annans övertygelse". Om inte dopet är porten in i församlingen vem skall då bedöma om någon är tillräckligt aktivt troende eller levande i sitt dop? Det enda objektiva är att fastställa dopsynen och låta den avgöra vem som tillhör församlingen. Alla andra kriterier blir farligt påverkbara och flytande. Det har etablerats en märklig praxis att rösta demokratiskt i teologiska frågor. Den politikstyrda kyrkan bestämmer sig för att i strid med bibeltexterna viga samkönade par. Och nu verkar frikyrkorna beredda att rösta om församlingen skall bestå av döpta eller inte. Är nästa [...]

DelaktighetDelaktighet

By |oktober 22nd, 2013|Categories: Signerat|

Om man slår upp ordet delaktighet får man veta att det betyder att ha tillgång till något, ofta med tonvikt på känslan att vara nyttig, ha medinflytande. Hela folkrörelsesverige kämpar med frågor som rör engagemang och delaktighet. Det har alltid betraktats som helt avgörande om människor känner delaktighet i det som sker. Varje ledare har anledning att upprepat ställa sig frågan om människor känner sig delaktiga i det som sker i verksamheten. Det svenska språket har en finess. Man "känner" delaktighet. Det går inte att bevisa eller objektivt påvisa att människor är delaktiga. Delaktighet ligger på det personliga planet. Det är fullt möjligt att känna sig vid sidan om trots att alla objektiva kriterier i form av medinflytande och demokrati är uppfyllda. Delaktighet handlar inte om att ha rösträtt i föreningsstämma eller församlingsmöte. Verklig delaktighet ligger på ett annat djupare plan. Man känner delaktighet! När det är landskamp går många igång och tjoar i takt med det "egna" lagets kamp och förhoppningar. "Vi" vann, brukar det heta trots att den enda delaktigheten som fanns var att passivt käka chips och leva med i tevesoffan. Ansvaret för taktik och träning ligger helt på tränare och spelare. Märkligt nog brukar samma soffatleter som säger "vi" vann säga "dom" förlorade. Analyser och kommentarer varför det gick snett görs efteråt på distans. Retroaktiva råd till förlorare tycks vara soffsportarnas specialkompetens. Experterna och tyckarna finns alltid på läktaren! Är det kanske just här det ligger. Verklig delaktighet skapas inte i första hand av att få vara med och tycka. Känslan av djup delaktighet uppstår endast på planen där det är "vi" som både vinner och förlorar. Att vara en del av det som sker skapas ytterst av att ta klivet [...]

Vilse i pannkakanVilse i pannkakan

By |september 24th, 2013|Categories: Signerat|

Jag växte upp i svallvågorna efter 68-rörelsen. Flera av de tänkta manliga förebilderna var vänstermjukisar. Som grabb uppfattade jag aldrig de politiska vibbarna och vänsterfrågorna fastnade liksom inte. Men kvar finns minnesbilderna av palestinasjalar, näbbkängor och, ja just det, karlar i plyschbyxor! Modet i kyrkorna följde i stort sett sin tid även då, vilket nu väcker en viss munterhet när man ser gamla bilder. Hippierörelsens Peace Love and Understanding fanns i kristen tappning, "Smile! Jesus loves you". Den allmänna hippieromantiken är dock inte det som etsat sig fast mest, trots allt. Kvar finns känslan av en mesighet som var allt annat än macho. Kärlek var oföretagsam passivitet som log ett blaskigt leende utan konturer och hållning. Begreppen kärlek och fred saknade relevans. Bibelordet öppnade ögonen för mig och löste upp kopplingen till snällhetsträsket genom att visa att kärleken är aktiv handling inte passiv väntan på ingenting. När bibeltexterna beskriver kärleken är det en kraftfull bild som målas upp. Kärlekens miljöer är tydliga tillväxtplatser där människor kan växa till sin fulla potential. Attityden som karaktäriserar kärleksfulla miljöer är tron att allting är möjligt. Precis så beskriver Bibeln kärleken, allt tror den, allt hoppas den! Kärleksfulla miljöer är tillväxtvänliga platser där det är tillåtet att lyckas. När det går bra blir dessa miljöer aldrig skrytsamma och uppblåsta. I grunden därför att de som präglar atmosfären inte söker sitt eget bästa utan andras. Positiva kretsar präglas av tydliga värderingar som styr hur man agerar och lever. Kärleksfulla människor har ett tydligt förhållande till sanningen. Man gläds med sanningen. I sanna miljöer är inte mjäkighet och kärlek förväxlade. Kärleken är fast förankrad i sanningen och värderingarna säljs inte ut så fort trenderna växlar. Plyschbyxornas brist på konturer och passform [...]