Vilse i pannkakanVilse i pannkakan

Vilse i pannkakanVilse i pannkakan

Jag växte upp i svallvågorna efter 68-rörelsen. Flera av de tänkta manliga förebilderna var vänstermjukisar. Som grabb uppfattade jag aldrig de politiska vibbarna och vänsterfrågorna fastnade liksom inte. Men kvar finns minnesbilderna av palestinasjalar, näbbkängor och, ja just det, karlar i plyschbyxor! Modet i kyrkorna följde i stort sett sin tid även då, vilket nu väcker en viss munterhet när man ser gamla bilder. Hippierörelsens Peace Love and Understanding fanns i kristen tappning, ”Smile! Jesus loves you”. Den allmänna hippieromantiken är dock inte det som etsat sig fast mest, trots allt. Kvar finns känslan av en mesighet som var allt annat än macho. Kärlek var oföretagsam passivitet som log ett blaskigt leende utan konturer och hållning. Begreppen kärlek och fred saknade relevans. Bibelordet öppnade ögonen för mig och löste upp kopplingen till snällhetsträsket genom att visa att kärleken är aktiv handling inte passiv väntan på ingenting. När bibeltexterna beskriver kärleken är det en kraftfull bild som målas upp. Kärlekens miljöer är tydliga tillväxtplatser där människor kan växa till sin fulla potential. Attityden som karaktäriserar kärleksfulla miljöer är tron att allting är möjligt. Precis så beskriver Bibeln kärleken, allt tror den, allt hoppas den! Kärleksfulla miljöer är tillväxtvänliga platser där det är tillåtet att lyckas. När det går bra blir dessa miljöer aldrig skrytsamma och uppblåsta. I grunden därför att de som präglar atmosfären inte söker sitt eget bästa utan andras. Positiva kretsar präglas av tydliga värderingar som styr hur man agerar och lever. Kärleksfulla människor har ett tydligt förhållande till sanningen. Man gläds med sanningen. I sanna miljöer är inte mjäkighet och kärlek förväxlade. Kärleken är fast förankrad i sanningen och värderingarna säljs inte ut så fort trenderna växlar. Plyschbyxornas brist på konturer och passform är för mig symbolen för en livshållning utan karaktär och värderingar. Kärleken hålls inte uppe med tänjbara resårer som tillåter allt. Kärleksfulla människor är inte formbara amöbor utan egen vilja, rädda för allt. Kärleken har ryggrad och är tydlig i sin hållning. Tillsammans med tro och hopp utgör kärleken det som skall bestå när allt annat falnar och bleknar. Märkligt nog verkar det som om flumepokens dimridåer fortfarande fördunklar begreppsvärlden. Jag kan känna igen konturlösheten även om plyschbyxorna bytts mot cykelbrallor i lycra. Låt oss be och arbeta för att inte ytterligare en generation går ”vilse i pannkakan”. Texten har publicerats i Världen Idag http://www.varldenidag.se/Jag växte upp i svallvågorna efter 68-rörelsen. Flera av de tänkta manliga förebilderna var vänstermjukisar. Som grabb uppfattade jag aldrig de politiska vibbarna och vänsterfrågorna fastnade liksom inte. Men kvar finns minnesbilderna av palestinasjalar, näbbkängor och, ja just det, karlar i plyschbyxor! Modet i kyrkorna följde i stort sett sin tid även då, vilket nu väcker en viss munterhet när man ser gamla bilder. Hippierörelsens Peace Love and Understanding fanns i kristen tappning, ”Smile! Jesus loves you”. Den allmänna hippieromantiken är dock inte det som etsat sig fast mest, trots allt. Kvar finns känslan av en mesighet som var allt annat än macho. Kärlek var oföretagsam passivitet som log ett blaskigt leende utan konturer och hållning. Begreppen kärlek och fred saknade relevans. Bibelordet öppnade ögonen för mig och löste upp kopplingen till snällhetsträsket genom att visa att kärleken är aktiv handling inte passiv väntan på ingenting. När bibeltexterna beskriver kärleken är det en kraftfull bild som målas upp. Kärlekens miljöer är tydliga tillväxtplatser där människor kan växa till sin fulla potential. Attityden som karaktäriserar kärleksfulla miljöer är tron att allting är möjligt. Precis så beskriver Bibeln kärleken, allt tror den, allt hoppas den! Kärleksfulla miljöer är tillväxtvänliga platser där det är tillåtet att lyckas. När det går bra blir dessa miljöer aldrig skrytsamma och uppblåsta. I grunden därför att de som präglar atmosfären inte söker sitt eget bästa utan andras. Positiva kretsar präglas av tydliga värderingar som styr hur man agerar och lever. Kärleksfulla människor har ett tydligt förhållande till sanningen. Man gläds med sanningen. I sanna miljöer är inte mjäkighet och kärlek förväxlade. Kärleken är fast förankrad i sanningen och värderingarna säljs inte ut så fort trenderna växlar. Plyschbyxornas brist på konturer och passform är för mig symbolen för en livshållning utan karaktär och värderingar. Kärleken hålls inte uppe med tänjbara resårer som tillåter allt. Kärleksfulla människor är inte formbara amöbor utan egen vilja, rädda för allt. Kärleken har ryggrad och är tydlig i sin hållning. Tillsammans med tro och hopp utgör kärleken det som skall bestå när allt annat falnar och bleknar. Märkligt nog verkar det som om flumepokens dimridåer fortfarande fördunklar begreppsvärlden. Jag kan känna igen konturlösheten även om plyschbyxorna bytts mot cykelbrallor i lycra. Låt oss be och arbeta för att inte ytterligare en generation går ”vilse i pannkakan”.

Dan Salomonsson
Föreståndare

Texten har publicerats i Världen Idag http://www.varldenidag.se/

By |september 24th, 2013|Categories: Signerat|

Leave A Comment